Tänder och munnen är för mig väldigt intimt

Jag skäms inte över mycket. Men att mina tänder har gått sönder lite här och där känns otroligt tråkigt speciellt då jag alltid varit rädd om mina tänder. Noga med munhygien; skölja, flossa och borsta två gånger om dagen.

MEN två korkade saker som jag utsatt mina tänder för länge utan att förstå, förrän för sent, hur skadligt det har varit.

1.Jag har druckit apelsinjuice säkert en liter om dagen i många, många år. Det har frätt bort min emalj.

2. Jag har gnisslat tänder på nätterna och slitit ner tuggytan helt.

Idag dricker jag inte apelsinjuice ofta. Endast färskpressad, rumstempererad och endast "once in a blue moon". Jag kan inte dricka vitt vin utan att det ilar. Har konsekvent tackat nej till vitt vin och valt rött eller Champagne då jag tycker (inbillning/önsketänkande) att det inte påverkar nerverna på samma vis.

Jag har även bettskena sedan 20 år. Så jag har idag slutat förstöra mina tänder, men skadorna är redan gjorda och nu får jag betala. DYRT!

Tänk om jag varit klokare, mer försiktig, som ung. Då hade jag antagligen sluppit detta.

Min tandläkare sedan många, många år som även mina barn gått till sedan de var små har lämnat Stockholm. Jag tycker så mkt om honom och var på väg att vallfärda ner till Simrishamn där han idag verkar. Tänkte att det är det värt. Men det sprack på ett par punkter (tidskrävande, lite mer krångligt än jag räknat med) så jag har varit hos några olika i Stockholm. Det har inte varit samma sak. Inte ens i närheten. Det är så intimt att ha ngn i munnen. Speciellt när jag skäms över det dom hittar när dom ger sig in i grottan. Har saknar Andreas mer och mer för varje misslyckat besök hos andra. Det handlar mycket om bemötande. Jag berättar att jag är rädd och att jag även haft väldigt dålig erfarenhet hos tandläkare tidigare och uppskattar ett vänligt bemötande.

Det har jag nu. Har fått komma till ett alldeles underbart gäng ute i Sickla. Det är en liten bit bort för mig men det är närmare än Simrishamn. Dom är så duktiga och trevliga.

Idag när jag låg i stolen för femtioelfte gången i år så sköljde ALLT över mig...

Jag är god och glad, kexchoklad idag! Jag studsar upp på morgonen och är glad. Men jag är ändå fortfarande trasig på flera vis, tänkte aldrig det skulle dröja så här länge att läka. Läkarna sa att det kommer... Trauma tar tid. Men jag ÄR ju glad, nyfiken och går och sjunger och visslar igen. Varför funkar jag då inte som jag ska?! Som tur var är det tryggt och samma tempo på jobbet. Det är underbart! Skilsmässa (min vän Meja påtalade häromdagen att jag sagt ngt som fick henne att förstå att jag fortfarande är påverkad). Sörjer även en vän som gjort slut.

Det är tufft att vara ensam i allt. Jag skulle bara behöva hålla en hand någon gång, få en klapp på kinden. En kram som dröjer lääääänge... Eller bara sitta nära en person så att man kan känna värmen från en annan människa.

När jag öppnar upp om dessa känslor får jag till svar att "jag älskar att vara för mig själv! Jag behöver egentid!"

Vad svarar man på det?!? Finns inget att säga. Det känns bara ÄNNU tyngre. Så jag säger inget.

Idag kom allt och när jag låg där med gummiduk runt tanden som behandlades, med sug hängande i mungipan, fula plastglasögon och utan möjlighet att ens torka bort tårarna (det var mikroskop och massa annan teknik i vägen). Så rullade tår efter tår ner för kinderna och bildade pölar i öronen.

Blev generad då jag inte ville få tandläkare och sköterska att bli obekväma. Försökte andas igenom, men det gick liksom inte att stoppa. Detta var väl en release som behövdes, måttet var riktigt rågat.

Nu är jag hemma igen och avlägset känns sinnesstämning och tankarna från tidigare idag. Jag känner att jag har ett underbart liv. Jag är så priviligerad på så många vis. Tårarna har torkat. Det rann över med allt jag måste bara ta mig igenom och få gjort. Man är ju inte mer än en liten plutt i rymden.

Skall gå och hämta bilen som är på service. Sedan beautycoaching i min studio.

Det är ett annat ord för mina sminkkurser. Jag älskar att möta alla fantastiska vackra kvinnor som egentligen bara behöver få lite input och räta ut lite frågetecken kring vissa skönhetsutmaningar som poppat upp på vägen. Här kan ni läsa lite mer om ni är nyfikna.

Du är unik!

Önskar dig en underbar måndag.

Jag blev mycket överraskad, chockad är kanske bättre ordval. Nu är det bakom mig. Men jobbigt att det hände i tandläkarstolen och inte kunde gå undan.