Mia Högfeldt | Allas.se

[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/157/2026/01/4a9004d457574ab0b066b51dd695a914.mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]

Satt med mamma hemma i soffan och mös med en kopp kaffe för några veckor sedan. Såg att Jasmine Takacs skulle gästa på en dansskola i Solna. Mamma vet hur dans och röra kroppen är min go-to när jag är låg, liten, ledsen. Men även i glädje. I allra högsta grad i glädje! Det är min kanal helt enkelt. En mamma är alltid mamma så hon sa snabbt att ”Det måste du gå på gumman. Det bjuder jag på!” Innan jag visste ordet av hade mamma swishat mig avgiften.

Jag gick och längtade som ett barn på julafton. Med en liten oro långt bak i huvudet då jag inte tagit en klass på mer än 30 år. Eller jo, vuxenbalett. Det gick inte så bra.

Tänkte att latin/commercial skulle vara lite mer flowy för mig och därför lättare att ta till mig. Kroppen är fortfarande ganska med i leken. I alla fall den nivå jag anmält mig till. Det är huvudet som inte fungerar. Jag är ju hjärta och mage i allt jag gör! Förstår att man måste underhålla stegminne. Det är en träningsfråga. Men besvikelsen var ändå som ett slag i solar plexus. Jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Hela lektionen. Även nu två dagar senare när jag skriver om det är det svårt.

Jag accepterar att jag har blivit äldre. Men jag VET att jag kan! Jag VET hur det skall kännas. Det var underbart att vara en del av gruppen. Det var ett åldersspann som sträckte sig från 10-50+. Kände mig som en i gänget! Jag fick uppleva kärlek som jag inte tidigare fått uppleva i danssalen.

Förr var det blod, svett och tårar! I lördags kramade Jasmine om mig och sa: ”Det är bara dans! Det skall vara kul!”

DEN DU!!!!

Jag filmade för att kunna i lugn och ro öva hemma. Detta är koreografin vi skulle göra:

[video mp4="https://files-aller-blogger-platform.aws.aller.com/uploads/sites/157/2026/01/acd92f2a50dc476f809a5b0a4e37d905.mov?fm=mp4" data-setup='{"fluid": true, "autoplay":false}'][/video]