Klockan är en bra bit efter midnatt. Jag brukar inte nattsudda, inte nu längre. Förr var det min peaktid på dygnet. Idag lägger jag mig inte mycket senare än 23-23.30. Låg och skrålade på telefonen, bland mina bilder. För en kort mikrosekund tänkte jag börja rensa bland dom. Men 105.895 bilder...Tror inte det! Jag släppte den tanken lika snabbt som den dök upp. Då gick jag in på mappen med syster Yster, My, Pyret! Min, VÅR syster. Blev tårögd när jag släppte fram längtan och insikten att jag faktiskt får krama om henne nu på fredag. Fick ordentligt pirr i magen. Född Malmö, liksom jag och vår bror är. Härligt galen och väldigt klok. Flyttade till Stockholm, krängde skor med Per Charlez på Don&Donna, PR med Madeleine Ek, Silikon... Firmafest med sistnämnda, då slog blixten ner. Amors pilar regnade över henne och en dalmas. Inte långt efter gick flytten till Insjön. Två bedårande döttrar kom efter varandra. Claes Olsson fick turen att få henne i teamet. Åren går och jag saknar. Mer och mer. Hon fattas mig, men jag är glad för hennes skull. Kan inte förneka att jag är lite ledsen över att livet rusar och vi missar så mycket av varandra och varandras barn. Men jag är en glad skit och har glada glasögon som gör att jag lättare tar mig genom livet nu när jag är mig själv igen. Idag många år senare är Pyrets liv berikat med en kärleksfull och avundsvärd man i Mats som hon har två små killar tillsammans med som håller dom igång. Grabbarna, stora som små, stannar i Dalarna. En dotter kommer med till Stockholm. Hon är anledningen till besöket. Elsa har ni som följer Robinson i år redan börjat lära känna. Robinson-produktionen har fest på lördag och dom gör en helg av det. En mamma-dotter resa. På fredag kommer min lillasyster till huvudstaden! Jag längtar så! Du är megafanbloodytastic Pyret!