Modell på äldre dar | Mia Högfeldt

Jag växte upp med en mamma som var modell och det har varit lika naturligt för mig med mode och estetik, form och styling som att äta och sova.

Men jag har själv aldrig "haft DET". Jag minns i ganska unga år så jag satt i en limousine med Sighsten Herrgård, modellpappa No 1. Jag kände mig stor och professionell som åkte (som jag minns det) ensam med honom. Mina föräldrar umgicks med massa roliga människor på den tiden och det var huvudstaden, ställen, Öland... Fester, resor och mkt krogshower.

Jag passade på att prata lite om hur han såg på mina chanser som modell. Jag var tretton och Malin Berghagen hade börjat poppa upp överallt som modell och hon var det vackraste jag sett, tillsammans med Brooke Shields och Paulina Porizkova som jag växte upp med i Malmö. De få åren som dom hade på mig gjorde att jag såg upp till dem väldigt mycket.

Jag hade just fått domen att jag inte skulle återhämta mig från mitt lårbensbrott ngt år tidigare, då jag låg på sjukhus i två och en halv månad! Satt i rullstol ett tag för att sedan hoppa på kryckor och sedan....STOPP!!! Ingen mer dans. Eller såklart jag kunde dansa. Men jag ville ju bli prima, ballerina. Som Annelie Alhanko! En annan stor inspiratör och förebild. Men den drömmen tog slut och då var jag ju tvungen att ha en plan B.

Modevärlden var ju trygg och bekant för mig. Jag älskade kläder och styling. Så där och då i limousinen tog jag min chans att ta sikte mot en annan karriär.

Sighsten var MYCKET diplomatisk och snäll. Han sa att jag har ett vackert ansikte men kroppen räckte inte till.Minns inte exakt hans ord utan det som fastnade var att han tyckte att jag hade vackert ansikte. Alla hade i hela mitt liv sagt hur vacker min mamma var. Men jag fick också vara vacker där i bilen. Jag har alltid känt mig vacker som människa, mitt hjärta och min själ och varit stolt över det. Tacksam och väldigt glad att jag alltid såg möjligheter, inte problem.

Ja livet!! Att stå framför kameran eller på en scen har alltid roat mig som den teaterapa jag är/var. Men det blev ett liv, en karriär där jag jobbade bakom kulisserna. Men världen fick jag stanna i.

Idag var jag på Stockholms stadsmission och möttes av denna bilden

Kund: Stockholms Stadsmission Styling: Hulda Andersson Foto: Henrik Kindgren Modell: Mia Högfeldt ;-)

Bilderna vi gjorde då sitter uppe i butiker över hela landet. Utom bilderna på mig. Jag hittade en av mina bilder i personalrummet en gång. Men jag hade kul och jag står framför kameran lite då och då. Ibland behövs det en nacke, en äldre, en med långt hår... Ja lite så!

Sitter och dricker rödvin och funderar på om jag skall gå och lägga mig tidigt. Jag har ju ändå semester. ;.)

Eller skall jag brodera vidare på min tavla med citatet:

"Om du vill flyga måste du först släppa det som tynger ner dig!"

Tycker att det är en fin påminnelse då jag bär med mig människor jag älskat och fortfarande håller väldigt kärt. Det handlar om att jag har investerat så mycket i drömmar och känslor att jag har svårt att programmera om.

Har alltid haft svårt att bara kasta bort folk. Love them and leave them! Jag är inte en sån tjej. Trots all terapi har jag inte fattat galoppen i hur man gör. Tur att man, som jag skrev, är bra på att se möjligheter. Bra på att resa sig. Bra att jag är en glad skit helt enkelt!

Puss&Kram

Lämnar med lite BS-bilder från den tidigare nämnda plåtningen.