Livet kom av sig | Mia Högfeldt

Att ha gått igenom det jag har i livet och kommit till insikt att jag är närmare graven än vaggan gör att jag har blivit duktig på att säga nej. inte bara jobba på att vara en bra människa. Utan tänka ibland på vad jag behöver och vad jag INTE behöver. Detta har tagit mig till utrensning, bearbetning och utveckling. Det har varit smärtsamt och väldigt givande på samma gång.

En ny era i mitt liv har börjat. Inget dramatiskt alls. Tvärtom. Rutiner som fallit på plats, saker som jag tidigare planerat göra har jag tagit tag i. Jag älskar att känna mig i kontroll över mitt liv. Det är trygghet och stabilitet. Jag får plats i mitt liv igen.

Veckan som gått, veckorna som passerat sedan nyheten om Elisabeth Ohlsons har verkligen påverkat mig. Jag har levt i ett töcken. Marken rämnade, igen. Jag blev så skakad. Det var väntat, men inte kunde jag föreställa mig denna reaktion. En ursorg välde fram. En magisk person är Elisabeth, var, ÄR! Hon är kvar hos oss, fast i en annan form. Att beskriva henne skulle ta lång tid. Jag har så många galna, roliga, fina minnen med dig Elisabeth och ändå var vi inte nära på "det" viset. Vi har jobbat av och till sedan 25-30 (?) år. Att vara med dig var nära och äkta, enkelt och tryggt. Du såg människor, fick dom att känna sig sedda! Det gav dom en inre kraft oavsett vem det var och hur deras liv såg ut. Du kämpade för de svaga och påverkade så mångas liv. Om du mot förmodan inte vet vem jag talar om kan du läsa om hennes arbete och liv här men hittar inget som kan beskriva så fint personen som hennes vän Lars Gårdfeldt (som höll i begravningen). Tack för det vackra, det starka och värdiga. Att få ta avsked på detta vis kändes viktigt då jag inte varit där under sista tiden. Jag har hållit väldigt låg profil för att respektera familj och närmaste.

Makalösa, härliga, modiga, vackra människa! Jag kan inte ta in. Kärlek och respekt är vad jag får fram. Älskar dig! Vet inte vad som är på andra sidan men hoppas vi ses där så småningom och plockar upp tråden. Tack älskade Ohlson! För allt!

Jag har aldrig varit på en så vacker begravning. Man kände kraften och kärleken så otroligt starkt. Du är så älskad! Så viktig! Tack.

Detta har överskuggat allt! Det behöver få/ta sin tid.