Kom på mig själv för inte så länge sedan med att lägga mer tid på att visa utåt att jag mår bra för att folk skall känna sig avslappnade och trygga med mig. Efter skilsmässan då allt rasade. Jag hade ingen som kramade mig! Ingen som sa att det kommer att bli bra. Mitt liv fullkomligt kollapsade. Jag hade endast triggers överallt. Strax därefter fick mamma hjärtstopp och det var chockartade händelser i familjen. Jag blev lämnad ensam i allt. Min kropp och mitt huvud svarade med att helt enkelt inte fungera! Stänga av!Då jag inte ville få folk att känna sig obekväma höll jag huvudet så högt jag kunde. Men det var inte lätt. Två av mina närmaste vänner lämnade mig. Gjorde slut och det är fortfarande en stor sorg och saknad. Ursäktar dom hela tiden med att jag varit hemsk och svår. Att jag förstår dom. Men NEJ! Jag förstår INTE! Jag kan inget annat än acceptera. Gå vidare.Det har jag gjort. Men inte är det lätt. Självransakan varje dag. Lev som jag gjort hela mitt liv. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Nunnornas röster ekar i huvudet på mig. Starkare än någonsin då jag/man behöver något att hålla i tuffa stunder. Att ge sken av att det är bättre än det är har inte handlat om att vara någon jag inte är. Utan att inte komma med dålig energi! Få folk att känna sig obekväma. Sedan har vi aspekten "positive minuset" att le till du KÄNNER glädjen. Det har ALDRIG handlat om yta. Tvärtom jag är så icke brydd om att ha hemligheter. Jag är verkligen så öppen och ärlig att om det inte varit för att jag är nyfiken och spontan hade jag nog varit helt ointressant. Jag har idag slutat gå i samtal efter många år. Jag behöver använda mig av tiden jag har kvar på jorden för att LEVA. Framåt! Jag har lagt så mycket tid på att få folk (de jag älskar) att känna sig viktiga och visa att dom har en lojal, trogen vän i mig! Men man kan inte lita på människor. Dom är bara människor. Folk visar sina färger och det är deras val. Livet! Dålig timing skapar våra liv. Det har jag tagit till mig. Det är lättare att leva med. Det ger ngt slags hopp kvar. Någon tröst att ta med sig. Att bära ett ok av att du inte är tillräcklig är TUNGT!Detta kom ur en tanke, en stark känsla av tacksamhet för att jag är den jag är. Mia är hemma igen! För att stanna. Har bättre verktyg idag. Säger inte ja till allt. Tänker på vad jag behöver. Min vilja spelar roll!<3 Idag ser jag hur jag skall använda denna kanal. Liksom jag använder Instagram. Dagbok. Blanda min vardag med allt härligt (och ohärligt) som fyller mitt liv. Idag har jag dagen fylld men underbara kvinnor. Börjar med Märta Larsson....;-)Kolla in detta så länge. Kram & puss