Aldrig tråkigt | Mia Högfeldt

Aldrig har jag tråkigt på mitt jobb. Det är en sak som är säker. Idag kom första paketet av…många med glittriga klänningar. Nästa lördag går plåtningen av stapeln med tre divor extraordinarie. Älskar dom, en av dom har jag aldrig ens träffat trots 300 år i branschen. Kan inte avslöja vilka men att jag får ta i från tårna med både styling, hår och smink och det är såååå roligt! Jag mättar mina egna behov av glam när jag är ute och botaniserar och jagar det perfekta till varje uppdrag. Nu narras jag lite. Visst tycker jag också om att klä upp mig. Men jag stillar suget liiiite i alla fall. Här provar jag en av dom och genast blev denna regniga torsdag mindre grå.

Jag och min älskade bror har genom åren haft olika stamhak där bara han och jag träffats utan barn och vänner. Idag bestämde vi att det är dags och byta. Vi har idag utsett Hotell Kung Carl till vår nya mötesplats. Idag råkade vi pricka in invigning av deras nyöppnade del, dom har byggt ut baren uppåt Sveavägen till. Vi var inte dom enda som njöt av cool, härlig personal och mysig, ombonad miljö. När jag kom satt Emma Hamberg och läste Anais Nin i ett mysigt hörn. Hon hade också flytt undan allt så efter kram och hej lämnade jag henne att återgå till sin bok fast jag hade massa jag ville höra mer om, ville också berätta om mitt. Det var ju så länge sedan. Men allt har sin tid och sin plats.

POP!!! Då dök DENNA stjärnan upp. Linda Sundblad . Stjärnan jag gjort så otroligt vackra jobb tillsammans med genom åren. Och roliga. Ett år tog hon med mig på sin melloresa och DET mina vänner är ett fantastiskt imponerande spektakel. Idag var det snabbt möte lika kärt som alltid, men för kort. Hon hann berätta om vad hon håller på med just nu och jag dånade av glädje, förväntan. Håller tummarna för att det går din väg. Du är en underbar människa, grym artist och jag hejar på dig.

Dom uppvaktade verkligen sina gäster idag. Ljuvliga hors d'oeuvres och te blev min middag. Jag vet….gluten! Men detta var en sån dag då det är värt lite knip. Hade ju även bylsiga kläder som gömmer svullnad. Inte för att det gör ngt att det syns men det är obekvämt när det spänner ohh vi drar. Min bror och jag löste nog de flesta ”världsproblemen”, pratade om allt från jobb, hälsa till julfirande och mycket annat. När det fyllts på med folk så att vi inte längre kunde prata utan att höja rösterna då kastade vi in handduken. Hem till hundpromenad i regnet.