Jag är född på sextiotalet. Har alltid älskat mode, form, skräddat.När jag var ung och levde för att göra snygg entre varje utgång häftade jag ibland ihop mina kreationer om jag inte hunnit helt sy färdigt innan det var dags att åka till klubben, klubbarna. Mina skapelser var mer eller mindre opraktiska. Världen, livet var en estrad, jag älskade att varje sekund jobba på estetik. Uttryck. Det har alltid varierat genom åren. Har haft ett motto som jag levt efter: "Estetik framför funktion!" Jag har levt efter det. Det vackra i livet har alltid fått vara dominerande för mitt välmående. Jag påverkas så starkt av fult. Fult är ju i betraktarens öga. Men jag har umgåtts och arbetat, levt i en värld med likasinnade. Som fungerar ganska lika och det har genererat kreativitet och möjligheter som tagit mig till platser och upplevelser som jag är oerhört tacksam för.Pengar har jag ju inte haft obegränsat av så jag har behövt vara kreativ. Har alltid älskat hantverk. Respekt för arbetet. Traditioner. Samtidigt fanns det någonting lockande i att bryta barriärer. Jag var aldrig rebellisk. Jag klädde och sminkade mig kanske inte riktigt enligt "snyggmallen". Men min stil var mitt uttryck, min identifiering, jag kände mig stark och unik och ville förstärka det i min uppenbarelse. Men jag var snäll, har aldrig stått i baren och druckit. Jag var oftast på dansgolvet. När jag inte studsade runt och minglade, kramade alla. allt var möjligt. Det var en kokande kittel av kreativitet. Lite visste vi då om vilka storverk ungdomarna på klubben BABY skulle göra inom mode, musik, reklam, media.... Makalöst häftigt när man tänker på det. Jobbade hårt oavsett vad jag tog mig an. Vår generation arbetade från barnaålder.Eftersom detta är min hörna, min lilla journal känner jag att jag kan ta mig friheten att vara lite spretig. Jag fångar upp tankar, minnen och spinner vidare på dom. På dagarna i slutet på 80-talet (1987) satt jag i butik, ja du läste rätt; satt! Jag arbetade i en butik som hette Ashbin Dustray på smålandsgatan. Det var en butik som tog Joseph, John Galliano, Katherine Hamnett, English Excentrics till Sverige. Det var inga kläder jag hade råd med som fattig tonåring. Men jag drömde om att äga John Galliano! Året var 1987. Han fick utmärkelsen "Designer of the Year" och jag var förförd. Hans kollektioner var sagor. The Rose Collection var det som fångade mig hjärta. Min själ. Jag har aldrig varit en rosa tjej. Men romantiker har jag alltid varit, in i varje cell bubblade drömmar, kärlek, passion! Jag var en anglofil av rang. Allt brittiskt fångade min uppmärksamhet. New romantics. Vouyerer på Londons klubbscen förtrollade mig. Men jag var inte så förtjust i det hårda, smutsiga. Så när John presenterade The Rose Collection föll jag som en fura. Romantik utan rosa och blommor!!! Spot on för mig! Förutom att skärningen på kläderna var så utmanande och geniala att jag blev alldeles snurrig så var färgerna "right up my alley". Grönt och svart! Det förekom rutmönster men enfärgat i svart och min drömfärg grönt är det jag minns starkast. Den khakigröna som jag idag gjort till min nya svarta. Sedan jag blev gråhårig har jag nästan aldrig svart utan bär oftast grönt i olika toner. I butiken var det inte högtryck utan det var mest häng för stylister, media- och klubbmänniskor. Jag skulle få 25 kronor i timmen, men sålde inte mycket så det var ju svårt för dom att betala mig när det inte kom in kunder. Så jag fick betalt i kläder. Förstår ni!?!? Det möjliggjordes för mig, för MIG, att bjuda in Johan Galliano till min garderob. Jag hade en del och ganska mycket på vinden. Jag har tyvärr experimenterat med att tvätta i tvättmaskin. Nej det har inte krympt eller förstört tyget men formen har förstörts på vissa plagg. The Rose Collection byggde på att tyget skruvades och bildade knutar som ser ut som rosor. Jag skäms och borde veta bättre. Men det handlade om att jag inte hade pengar till kemtvätt och tänkte att "det kanske blir bra". Det blev det inte! Jag hade en genial kavaj som jag sytt om och tog bort hela oket med rosor. Det borde vara olagligt att gör så! Jag vet!!! Jag skall ta fyra plagg bland annat denna klänningen till Christians Kemtvätt nere på Humlegårdsgatan. Dom är trollerikonstnärer. Visar er när jag hämtat ut dom.Härom dagen såg jag filmen "High & Low", filmen om Johan Gallianos resa. Det var en väldigt tråkig händelse i Johns liv som kunde ha förstört allt. men som dom säger i filmen the fashionpack har ganska dåligt minne. ;-)Filmen rekommenderas varmt om ni är alls intresserade av mode. Eller är min generation, det är en resa tillbaka i tiden. Den är väldigt bra gjord!Nu måste jag iväg!!! Independant kostym öppnar strax och jag skall hämta kläder till plåtning senare idag. Måste även förbereda för morgondagen och Beckmansvisning. Jobbar hela natten och går direkt till jobb klockan 7 imorgon bitti så det finns ingen marginal där utan allt måste vara klart idag. Aujourdhui! Instant! passion! Alltid redo! Moi in a nutshell!Har fått mycket kritik för mitt språk. Att svenska språket blandas med uttryck och termer från utrikiska språk. Här får jag ju göra som jag vill. Men det ÄR så att inom mode och skönhet används många ord som kommer från andra språk. Försöker att göra dom mer svenska men då fattar inte alltid alla. Man kan aldrig göra allt rätt. Men gud vet att jag försöker! ;-)Önskar er en drömmig måndag. Börjar ju bra. Min promenad i morse var sagolik. I am in heaven! Värme!